natalieeee

Klockan är 6 och jag har nyss vaknat, helt ärligt... vad är det här?? Kan ju inte vakna nu heller... Aja, har verkligen inte en susning om hur jag kommer spendera resten av dagen, känner mig allmänt seg och trött som ett lik. Nu ska jag i alla fall ta mig en dusch, eller om jag kanske ska kolla lite på Big Brother först? Hm...

E ♥

En ny header! Ja precis vad ni ser antar jag? Om inte, tryck f5 för då ser ni garanterat! Jag säger inte att jag blev nöjd, men det är lite bättre än den förra gamla tråkiga jag hade i alla fall. Kul och variera lite, eller vad säger ni? :) Nej, nu ska jag ta mig en dusch, sen får det bli film!

Va på Score igår med trevligt folk! Skulle vilja ha en sån kväll idag igen.

Nu ska jag fan sova! Godnatt.

just sayin'

Nu när mamma är sjuk är det väl jag som får stå för matlagningen, därför har jag beställt pizza! Tsssss

jag har piercat ögonbrynet!

blere bra ällääär?

godaste!!!

Är ni lika kärleksfulla som jag i det här programmet? Kolla då på kanal 11 klockan 9 ikväll.

SÄSONGSTART PÅ BIG BROTHER. kan ju inte begära mer än sååå :)))

Satt och kollade igenom några bloggar för att fördriva tiden och hittade en bild som Emma hade lagt ut när vi skulle till Götlabååårg. Ååh, min lilla gosefis vad jag saknar dig! Men imorn syns vi ♥

Vi hade hur bra kontakt som helst, allt med dig kändes jätte bra. Vi skrev ofta till varandra, och jag kände mig glad. Allt du sa till mig, det kändes så himla äkta på något sätt. Känslan av att veta vad du tyckte, jag somnade med ett leénde och vaknade med ett. När du gav mig komplimanger och liknande, du smälte ner mig till en stor geléklump. Jag kände mig så säker på vad jag höll på med! Nu förstår jag ingenting, verkligen ingenting. Jag vill bara att allting ska vara som det startade, jag vill inte ha det så som det är nu. Kan jag inte bara få höra dig säga allt det du sagt en gång till...! Eller det hade kanske inte spelat så stor roll, för jag litar inte alls på dig längre. Jag gör verkligen inte det! Jag vill på något sätt göra det, men ändå inte, för jag vet att det inte kommer bli mer än såhär. Att jag inte förstog det tidigare. Jag har alltid känt mig osäker på vad jag velat, men ändå fanns hoppet. Men nu får det vara nog, nu en gång för alla: jag skiter i detta!

Det kommer bli hur svårt som helst, för jag faller dit för minsta lilla. Men jag ska försöka, för jag tänker inte leka mer. Everything is gone now baby

Vi hade hur bra kontakt som helst, allt med dig kändes jätte bra. Vi skrev ofta till varandra, och jag kände mig glad. Allt du sa till mig, det kändes så himla äkta på något sätt. Känslan av att veta vad du tyckte, jag somnade med ett leénde och vaknade med ett. När du gav mig komplimanger och liknande, du smälte ner mig till en stor geléklump. Jag kände mig så säker på vad jag höll på med! Nu förstår jag ingenting, verkligen ingenting. Jag vill bara att allting ska vara som det startade, jag vill inte ha det så som det är nu. Kan jag inte bara få höra dig säga allt det du sagt en gång till...! Eller det hade kanske inte spelat så stor roll, för jag litar inte alls på dig längre. Jag gör verkligen inte det! Jag vill på något sätt göra det, men ändå inte, för jag vet att det inte kommer bli mer än såhär. Att jag inte förstog det tidigare. Jag har alltid känt mig osäker på vad jag velat, men ändå fanns hoppet. Men nu får det vara nog, nu en gång för alla: jag skiter i detta! Det kommer bli hur svårt som helst, för jag faller dit för minsta lilla. Men jag ska försöka, för jag tänker inte leka mer. Everything is gone now baby

Ta mig tillbaka till värmen! Trött på denna kyla nuuu..

en nalle i min säng? :)))) hihihi

nejra, men det är seriöst den goase, mjukaste, lurvigaste nallen som finns! Det är ju inte så att jag ligger och håller om den och inte kan sova utan den men satan va mysig den är! Den bor i min säng. Inte under, inte brevid utan I min säng. Om den har ramlat så får jag hjälpa den upp! :D

Dena kära ägodel har jag spenderat alla ♥-dag med, jag klagar då inte! Enda jag kan klaga på är att jag är sjuk som en döding och kan knappt svälja alls, knappt andas och inte heller prata. Och imorgon fick vi tid till vårdcentralen så då blir det provtagning osv! Lite mysigt ändå kommer jag ha nu ikväll, mamma och Patrik lagar mat för fullt i köket, smells good! Blir köttbullar och makaroner tror ja......... eller? Haha nejdå, någon filé och hemmagjorda klyftpotatisar och någon god sås! Bra, nu vet ni om mitt liv för tillfället, ha en bra fortsättning gott folk! :)

Emma: Ska du till skolan idag?

Jag: Ja de ska jag!

Emma: Vart är du då?

Jag: Eller vänta, vafan är klockan?

Emma: 20 i 7

Jag: Faaaaaan.....

'

Och då hann jag ju inte eftersom tåget går 10 i 7 och jag låg i sängen och va nyvaken.

Så va det med de! Och ääääännu en gång hade jag lyckats stängt av alarmet i sömnen/drömmen whatever what, alltså jag vet inte hur jag lyckas! Lär lägga den några meter ifrån mig så jag får gå upp och stänga av! Jo men så får de nog bli, måste ju komma uuuuuuuuuuuupp

Att vara kär är som att hålla i en duva,

Håller man för hårt så dör den,

håller man för löst så flyger den iväg.

Beställde pizza förut och blev faktiskt förvånad när jag öppnade kartongen!

Dom brukar aaaalltid snåla med sås men nu när jag beställde såg den ut såhär:

Bra kväll med bra personer!

Ikväll blir det mys med gabbi (som ni sett på de flesta bilder) Få se om vi kanske hittar något och drar ut? ;)

Är ju ganska sleten också men tanken på gårdagen, så jaaaaaa... vi får se helt enkelt!

Dagarna kommer och dagarna går, livet utan dig är svårt att förstå.

Jag vet att jag aldrig mer kommer få träffa dig i det verkliga livet, men jag älskar dig och det ska du ta för givet. Jag hoppas att du inte glömmer mig, även om jag inte är nog stark att prata om dig. Det va så svårt den dag du försvann, jag va 10 år och tårarna bara rann. Jag minns den dagen som igår, igår som jag satt vid dig på sjukhuset och du va så glad att jag var vid dig. Vi fick ett rum att sova i på sjukhuset, läkaren sa att du va såpass stabil nu att du kommer klara dig fint under natten. Hon sa också att om det blev några bekymmer så skulle dom knacka på dörren på dörren. Jag minns så förbannat väl att jag låg sömnlös och kollade på lampan på mobilen som blinkade pågrund av dåligt batteri. Plötsligt hör jag hur det försiktigt knackar på dörren. Sköterskan sa "Han har nog inte långt kvar nu..." Jag for upp som en raket och sprang till ditt rum där då låg. Jag var först på plats. Jag såg hur respiratorn sjönk från 15 till 0. Jag tog din hand när det stog på 5 och sa "pappa, jag älskar dig" det steg upp till 9. Sedan sjönk det neråt igen... Jag ville inte!!! Jag ville inte förlora min pappa. Jag stoppade ansiktet i händerna och tårarna bara sprutade, jag hör hur det bara piper runt om mig... Det va slutet för dig då, och jag är så sinnessjukt glad över att jag var vid dig sista tiden, och speciellt sista sekunderna. Du ska veta hur stolt jag är över att du kämpade, men tyvärr räckte det inte längre. Du blev bara 38 år...

Något av dessa två, dock vet jag inte vilket! Kanske båda? Njaaaa. Beslutångest jo men hej!